Lars Winnerbäck - Om att resa (Från Transit i P3) Nästan alla jag känner har bott utomlands nångång. Nästan alla jag känner har rest runt i europa, en del runt hela jorden. Nästan alla jag känner har drömmar om att resa. Men inte jag. Jag har suttit här i Sverige och sett människor komma och gå, åka och återvända, drömma sig bort och längta hem. vad ska ni göra med era minnen och fotoalbum? vad ska ni göra med era erfarenheten och souvenirer? Varför åker ni så mycket? Varför stannar ni så lite? Varför har jag aldrig haft samma längtan? Jag har så många vykort från er, så många brev och mail. Har ni blivit klokare? Har ni hittat vad ni sökte? Vart ska ni nästa gång? Ibland frågar dom om inte jag ska med. "- Njaa.", säger jag. "- Du vet jag har ju den där skivan att göra färdigt. Och så lägenheten. Så måste jag ju repa och spela och så har jag ju det här med P3 ni vet, Transit, människor i rörelse." Så det blir liksom aldrig av. Men jag har ju mitt. Ett jobb. Jag behöver det 24 timmar om dygnet, sju dar i veckan, och så läser jag alla vykort. Var är ni på väg nånstans? tänker jag. Flyr ni från nåt eller är ni på upptäcktsfärd? Tar ni in nånting? Det verkar ju så driftigt det där med att resa, så självständigt och moget och äventyrligt. Det verkar ju så tamt det där med att ha ett jobb, att stanna, att nöja sig och köpa en soffa. Runt jul brukar alla komma hem till Linköping. Jag också, för jag bor i Stockholm nu. När jag åker hem i mellandagarna och då är alla där. Vi ses på Platens bar där man inte kan höra vad nån säger och så frågar vi: "- Hur var det i Spanien?" "- Va?" "- Spanien, Hur var det?" "- Nä, Portugal." "- Va?" "- Jag var i Portugal." "- Jaha, hur var det?" "- Va?" "- Var det kul?" "- Ja, tack, vad gör du själv? Bor du kvar i... vad hette det? Fruängen?" "- Va?" "- Fruängen?" "- Ja, just det, nae, nae, jag har flyttat." "- Jaha." Sen åker dom igen. Jag tänker att dom måste få en väldigt massa intryck. Det tycker jag att jag får hela tiden men jag är ju bara hemma i Stockholm. Jag tänker att dom måste ta till sig så mycket, men aldrig har jag fått se dom dansa magdans eller röka vattenpipa, eller ens höra dom prata franska. "- Fan, det är skönt att va tillbaka i Sverige alltså. Varma duschar och skor inomhus folk man kan prata med på riktigt." säger dom oftast. "- Äsch!" säger jag. "- Det är som det är, som vanligt." Sen åker dom igen. Denna rastlöshet. Jag undrar så mycket vad dom gör, alltså på riktigt. Bakom vykorten och fotoalbumen. Vilka är dom när dom är utomlands? Jag undrar, så när ni nu hör det här sitter jag, Lars Winnerbäck och sveper medan flygplanet jag sitter på landar strax utanför London. Nu åker jag. Nu ska jag hälsa på dom. Nu ska jag se nåt. Nu ska jag få en erfarenhet. Nu ska jag ta den där ölen i Hyde Park. En pint på nån uteservering om vädret håller i sig. Jag ska se broarna och Big Ben, på riktigt. Nu åker jag. Men jag är tillbaks nästa vecka, här, i transit, i P3.