Lars Winnerbäck - Om 70-talister (Från Transit i P3)

Det var en gång en generation som kallade sig 70-talister. Den första
som hade det sämre än sina föräldrar. Det var en märklig generation med
en märklig barndom.

I 70 och 80-talets uppgång fick dom lära sig om dom elaka kungarna från
västerlandet, om fascism och förtryck, om rättvisa och jämställdhet.

Nu ältade och tjatade 70-talisterna om barnprogram, om kåldolmar och
kalsipper och storpotäter och dunderklumpen och lillstrumpa. Som om dom
var rädda för verkligheten. För att den inte såg ut som i 70-talets 
pedagogiska barnböcker. 

Deras föräldrar hade avancerat i sina karriärer och jobbade nu för dom
elaka kungarna i västerlandet, och för storpotäten. Och när dom skulle
revoltera upptäckte dom att det var svårt och nästan omöjligt att hitta
på något som inte deras föräldrar gjorde på det glada 60-talet i sina
mellanölsorgier. 

Vad kunde uppröra en föredetta marijuana-rökande FNL-are?

"-Det där är inget nytt under solen.", fick 70-talisten höra hela tiden.

Dom behövde nåt nytt. Så dom försökte med maten. Det visade sig bara ett
lyckat grepp. Några blev veganer, andra levde på pizza och hamburgare
och några slutade äta helt. Det upprörde. För trots 40-talisternas 
mellanölpimplande så var dom nog rätt helylle med kosten.

Så 70-talisterna trotsade flour-tanter och kostcirklar där dom satt och
väntade på sina bidrag. Piercade och välutbildade till ingenting för
jobben var upptagna och 70-talisterna var för många. 

Och så detta tjatande om barndomen. Generation Smurf. Staffan Westerberg
har förstört oss. Dom hade ingenting gemensamt förutom sin barndom.
Då fanns bara två TV-kanaler som visade Clownen Manne och dagens boktips,
och det såg alla. Och Staffan Westerberg som hade förstört dom, var nu
det tryggaste 70-talisterna hade. Så mycket mer färgglatt än KAS och 
socialbidrag och så mycket finare än kunskapslyft och datortek.

Egentligen kanske dom inte ältade barnböcker när dom gladeligen pratade
om Alfons och syster Yster. Det kanske bara lät så när dom pratade om
rättvisa och jämställdhet. Det låter ju faktiskt mer som en saga än som
verklighet. 

Det här är Lars Winnerbäck, i Transit, i P3.