Plastartiklar (Text & Musik: Lars Winnerbäck) A D Ja det var sena sena kvällen igen, E A och det var kroppar dans och dricka. F#m D Det var tanklösa små dockor, Hm E med trendiga övade ord. A D E A Och musiken var en billig genväg, mellan pojke och flicka. F#m D Hm E å det var oklara små tankar, jag det var filmernas metod. A D E A Och där fanns alla välpolerade tomma plastartiklar, F#m D Hm E som kunde kyssa fram ett litet samvete av dåligt slag. A D E A Och i rummet flög det litervis med doftande partiklar, F#m D Hm E rosor, hyacinter, blå hallon o gummi, vanilj i ett andetag. D E Och deras bästa vän, deras bästa vän, D E A Asus4 en TV-serie från Kalifornien. O där fanns han den fruktade som ingen ville störa, med sin spegelbild i minnet, arga ögon och en allvarlig min. Och han gjorde aldrig nånting som inte Terminator skulle göra, med en blick strax över andras, fick han alla att se ut som små glin. Å han vandra omkring i rummet för att visa att "nu är jag här", och alla plastartiklar låtsades gråta och stönade "det är han". Å det blir gråt och skrik och torka bort mascara när en plastartikel blir kär. Han slog ner nån stackars ovanlig människa för att visa vem som var en man. Och hans bästa vän, hans bästa vän hette TV serie från Kalifornien. Hm F#m Hm F#m Och om du ville vara där o vara med om allt det här. E A Ja då får du se till å passa in, och se till att ditt huvud är tömt. D Hm För det är deras flykt från en verklighet, D Bm F#m som dom för längesen har glömt. Hm F#m Hm F#m Och dom lever denna dag, denna statuskrävande dag, E A för att låtsas glömma bort sina tankar om ett liv med moral. D Hm D För dom vet att det är lätt att hitta sig själv E A Asus4 när man är ett skal. Och nog fanns det väl dom som hade rätt så mänskliga värderingar, men dom var ändå slavar under kyliga människors fysik. För dom känner inte trycket på att stoppa status tävlingar, dom beställer och köper kärlek till genvägars musik. Å den stora fruktade mannen han träffade en annan plastartikel, hon tyckte om hans sätt att visa vart skåpet skulle stå. Det var en ful kärlekskopia, som en kronjuvel i nickel, ja det var tvingade kyssar för att uppfylla kravet om att vara två. Ja en livskamrat, en livskamrat som träffas ibland i varsin telefon automat. O allt jag skulle vilja säga är att lyssna på dig själv, för ingen vill innerst inne vara en färdig gjuten plast produkt. Så titta inte på andra innan du tiitar på dig själv, för då kommer du få känna på en bekant plastartikel lukt. Och låt aldrig din bästa vän bli en TV serie från Kalifornien. Refr: Ja men om... ...när man är ett skal. ||: När man är ett skal :||